Skip to content

Våldets historia

juli 29, 2017

maxresdefault.jpg

Min gamla Mac dog i höstas, för många tusenlappar samt åtta veckors leveranstid senare dog den sprillans nya också, ungefär vid årsskiftet. Där om kring gav jag upp på att få till årets bästa låtar/skivor 2016.

I fjol lyssnade jag i vilket fall på Ezale och DJ Fresh’s The Tonight Show, allt som Mozzy gav ut, allt Cardo producerade, Nef The Pharaoh’s Neffy Got Wings, och French Montanas Wave Gods. Överlag ett bra musikår.

Men, jag missade en av de viktigaste skivorna 2016, Ransoms History of Violence.
Det är ett ålderstecken att inte fatta vad kidsen lyssnar på nu för tiden, men jag omfamnar det och är öppen med att mummelrap och adlib-rap som de nya ”talangerna” ägnar sig åt inte riktigt kittlar mina smaklökar. De kallar sig för rappare men kan inte rimma.

Ransom, som jag upptäckte av en slump nyligen, kommer som en friskt fläkt som blåser bort alla minnen av skrrrt skrrrt-ljud och pinsamma nödrim. Han checkar i alla boxar: djup basröst, en vass penna som skriver faktiska rhymes som handlar om självupplevda händelser och samhället han lever i, ett angeläget framförande och ett knippe typiska New York:iga boom bap-beats.

A History of Violence är helt enkelt en av de starkaste rapskivorna i fjol. Enkel, men laddad med känslor och budskap. Hade rapindustrin handlat om rå talang hade radion snurrat Ransom istället för Lil’ Yachty.

Denna sorteras med fördel mellan Ghostface Supreme Clientele och Roc Marcianos Reloaded i skivbacken.

Lyssna på: Best Wishes

 

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s