Skip to content

The Noughties top 40 rap

oktober 17, 2015
tags:

Dipset 2

00-talet. Vad ska man säga? När snart halva 10-talet har gått känns det som att man titta tillbaka på de första skälvande åren av 2000-talet med lite distans, men utan den nostalgi som ofrånkomligen kommer så småningom (Hej NWA-filmen och tja Wu-Tang-samplingar). The Noughties var decenniet av Escalades, MySpace, Ed Hardy, Sean John, Bape, tall tees, all over-prints, 5950-kepsar och för stora jerseys.

Så här i backspegeln kan man lite förnöjt konstatera att en hel del förändras utan att man tänker på det. I mitten av decenniet kallade Jim Jones Kanye West för bög för att han gick tightare än XL. I dag går rappare runt i lädertajts och ser antingen ut som So-Cal skejtare eller Italo-stekare. Oh, the times they are a changing.

Vi fick se allt mellan Hyphys födelse till Dirty Souths mainstream-genombrott och Cloud Rap (vad var det ens?). Några av rappens då största namn grindar fortfarande, andra har lagt av, några har dött. Vi fick sannolikt se genrens sista larger than life-grupperna/skivbolagen, Roc-a-Fella, Dipset, Hot Boys och Murder Inc.

00-talet var ett decennium där rap mådde bra både musikaliskt och kommersiellt. Det var det sista årtiondet där någon med ett bolag i ryggen fortfarande kunde sälja miljoner skivor på ett par dagar, och bolagen i alla fall kronologiskt närmre milleniebuggen än iphonen delade ut kontrakt som smågodis. Det var decenniet där nätet en gång för alla förändrade förutsättningarna för rap som kulturellt fenomen genom att lösgöra alla från begränsningar som lokala scener och sounds. Mest, men inte uteslutande till det bättre. Ursäkta anfallet av nostalgi.

Det var under dessa första år, när du fortfarande googlade med Altavista på din Windows XP-dator och hade en 3310-lur, som New York regerade, för att bara några år senare vara kulturellt, inflytelsemässigt och musikaliskt omsprunget av varje lokal scen som fick sina 15 minuter i rampljuset. Det dominerande soundet gick från Boom Bap till Bay Area/Hyphy vidare till Dirty South – Houston och Trap Music – för att runda av med en sorts geografiskt identitetslös megastjärna-rap, samtidigt som den stora majoriteten av rappare hankade sig runt med mixtapes och fett lite skivkontrakt. En sorts musikalisk parallell till amerikanska medelklassens allt trängre situation som årtiondet började gå mot sitt slut, allt fler rika och fattiga samtidigt.

Således inleddes decenniet helt logiskt med färgglada och påkostade Busta Rhymes fish eye lense-videos som handlar om viktiga saker som att headbanga, och rundades av sisådär nio år senare med Drakes videolösa och egenhändigt ihopsnickade Lykke Li-samplande mixtape som släpptes på en blogg, där han klagar över hur stressad han är.

Med lite distans till dessa år går det att konstatera att viss musik åldras bättre än annan. Bra musik kan fånga en viss era känsla, stämning eller strömning från sin tid, annan musik står för sig själv som bara bra. Vissa låtar på denna listan fångar något särskilt 00-tal:igt, andra är mer tidlösa. Det de har gemensamt är att allt är musik jag fortfarande lyssnar på och i min mening representerar något av det bästa som har gjorts under 2000-talets första decennium. Sorterat i fallande ordning efter år.

En inte helt komplett Spotify-lista finns här.

Slim Thug – Top Drop (Boss of All Bosses, 2009)
French Montana – Playin’ in The Wind (The Laundry Man 2, 2009)
Rich Boy – It’s Over (Kool-Aid, Kush & Convertibles, 2009)
Drake – Ignant Shit (So Far Gone, 2009)
G-Side – So Wonderful (Huntsville International, 2009)
Raekwon – Walk With Me (Only Built 4 Cuban Linx pt. 2, 2009)
Lil’ Wayne – Lollipop (Tha Carter III, 2008)
G-Side – Hit Da Block (Starshipz & Rocketz, 2008)
Wiz Khalifa – Star Power (Star Power, 2008)
Z-Ro – 25 Lighter (Crack, 2008)
CunninLynguists – Yellow Lines (Dirty Acres, 2007)
Fabolous/Jay-Z/Young Jeezy – Block on Smash (2007)
Lil’ Wayne – Pray to The Lord (Drought is Over 3, 2007)
UGK/Outkast – Int’l Players Anthem (Underground Kingz, 2007)
Jedi Mind Tricks – Uncommon Valor (Servants in Heaven, Kings in Hell, 2006)
Rick Ross – Hustlin’ (Port of Miami, 2006)
Jeezy – Dreamin’ (The Inspiration, 2006)
Z-Ro – Truth Be Told (The Day Hell Broke Loose 3, 2006)
T.I. – What You Know (King, 2006)
Trae – S.W.A.N.G. (Restless, 2006)
Chamillionaire – Ridin’ Dirty (The Sound of Revenge, 2005)
Sean Price – Onion Head (Monkey Barz, 2005)
Three 6 Mafia – Stay Fly (Most Known Unknown, 2005)
Paul Wall – Trill (The People’s Champ, 2005)
The Game/50 Cent – Hate it or Love it (The Documentary, 2005)
Beanie Sigel – Feel it in the Air (The B. Coming, 2005)
Kanye West – Drive Slow (Late Registration, 2005)
Ghostface – Holla (The Pretty Tony Album, 2004)
The Diplomats – Crunk Muzik (Diplomatic Immunity II, 2004)
Jay-Z – 99 Problems (The Black Album, 2003)
The Last Emperor – One Life (Music, Magic, Myth, 2002)
The Roots – The Seed 2.0 (Phrenology, 2002)
Busta Rhymes – Break Ya Neck (Genesis, 2001)
Jay-Z – Heart of The City (The Blueprint, 2001)
Big Punisher – Brave in the Heart (Endangered Species, 2001)
Immortal Technique – Dance With the Devil (Revolutionary Vol. 1, 2001)
Sage Francis – Makeshift Patriot (Sick of Waging War, 2001)
M.O.P. – Cold as Ice (Warriorz, 2000)
Eminem – Stan (The Marshall Mathers EP, 2000)
Dead Prez – Hip-Hop (Let’s Get Free, 2000)

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s