Skip to content

En fattig politik för ett fattigt folk

mars 30, 2015
Jag är din finansminister nu!

Jag är din finansminister nu!

Nyligen presenterade ”samarbetsregeringen” (någon med en välutvecklad känsla för ironi i regeringskansliet måste ha myntat det begreppet) en rad skattehöjningar på bensin, arbete och sparande. Höjningen på det sistnämnda är i kronor och ören relativt litet. Inte desto mindre ligger det något särskilt ogint över att försämra villkoren för det så kallade investeringssparkontot (ISK:n).

Sant, förslaget som sådant är inte en katastrof som Claes Hemberg noterar. I praktiken innebär det att det läggs ett skattegolv på 0.37%. I rådande ränteläge blir det någon hundralapp per år för genomsnittsspararen.

Men det finns ett par problematiska aspekter av höjningen. Svenskarna är fattiga människor i ett rikt land. Vi har några av världens högsta marginalskatter på arbetsinkomster, många är kraftigt belånade och få har några egentliga pengar på sparkontot. En minoritet av svenskarna klarar av en oförutsedd utgift på 10 000 kronor. De flesta lever från lön till lön, mig själv inkluderad.

Rik i någon folklig mening av ordet blir du inte genom vanligt lönearbete och sparande i bankkontot. Räntan är för låg och pengarna dubbelbeskattas. Cash money finns antingen i organiserad brottslighet, arv, bostadsrättsaffärer, inkomst av kapital istället för tjänst via företagande, eller avkastning på arbetande kapital.

Det finns en starkt ideologisk dimension i att främja en folklig rikedom. Anne Wibble (FP) blev hånad när hon sa att ”varje svensk borde ha en årslön på banken”, inte så mycket för att målet var fel, utan för att det framstod som så verklighetsfrånvänt. Hur fan ska jag lyckas med det tänkte du borgarjävel.. ungefär. Förståelig reaktion i ett land med konfiskatoriskt höga skatter.

ISK:n var ett av Alliansens verktyg för att göra människor lite rikare genom att premiera möjligheten att få avkastning på arbetande kapital. Lite mindre beroende. Pengar på banken ger trygghet. Så kallat ”fuck off-kapital” där du kan säga tack och hej om du inte trivs på en arbetsplats till exempel. Du kanske inte heller lyssnar lika noga på politikers lockrop om ”satsningar” som alltid någon annan betalar, om du din ekonomi är trygg nog att inte stå och falla med ett höjt eller sänkt bostadsbidrag.

Att regeringen sätter in ett nålstick på sparande är nog inget medvetet sätt att göra människor ännu mer beroende av det offentliga. Men det finns en lika självklar som tråkig logik i att en borgerlig regering inför en skattemässigt gynnad sparform, och en socialistisk regering försämrar den.

Det andra problemet med försämringen av ISK:n är praktisk. Aktiesparande i fonder i dag är ett av få, kanske det enda, sättet att få reell avkastning. Räntan på sparkonton närmar sig noll mot bakgrund av den negativa styrräntan, ränte- och företagsobligationer går knackigt, ädla metaller dyker, och plocka enskilda vinnaraktier är i princip att spela bingo.

Småsparare överlever skattehöjningen när räntan är som den är. Men det är värt att notera att Magdalena Andersson i intervjuer inte svarar på frågan vad som händer med skatten om och när räntan stiger. Mot bakgrund av att finansministern mig veterligen aldrig har föreslagit en skattesänkning i hela sitt liv, och nästan lustfyllt motiverar varenda ny utgift med en ny skattehöjning, istället för en utgiftsminskning någon annanstans, så tippar jag på att den ligger kvar. Eller höjs. Vad vi ser nu är nog början på slutet för ISK som sparform.

För övrigt är det sju åttondelar kvar av mandatperioden. Kul.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s