Skip to content

Hur förberedd är du?

oktober 12, 2014

Hur länge skulle du klara dig om alla mataffärerna var tomma och elen var avstängd i en vecka? Du skulle nog inte frysa ihjäl, det är i skrivande stund plusgrader i större delen av landet även under natten. Men du liksom de flesta av oss i Sverige skulle däremot svälta.

Detta är vad prepping och survivalism, handlar om – förberedelsen för det oväntade, eller i sin mer extrema form, undergången. Båda fenomen är intressanta ur flera olika perspektiv. Dels finns det något kittlande i att förkovra sig i diverse katastrofscenarier som alla är mer eller – sannolikt – mindre troliga. Tänk, vad skulle hända? Vad skulle jag göra? Hur skulle det bli? Tanken på någon sorts Mad Max-samhälle kan i mörka stunder under 9-5-vardagen nog framstå som en välkommen förändring för en del.

Det har skrivits en del om prepping i svensk media på senare tid, ofta beskrivet som ett sorts livsstilsbihang till den våg av zombie-serier och katastroffilmer som sköljt över oss på senare år. Vissa väljer livstilen att banka surdegsbröd, andra bunkrar favoritkonserver, ungefär. Sveriges första preppingbutik öppnade i fjol. Det ligger nog nära sanningen att både prepping och survivalism är utlöpare av en allmän zeitgeist och oro över allt det som ligger i skärningspunkten av krig och konflikter, bristande resurser, migration och miljöförstöring. En sorts trygghetslängtan sprungen ur en upplevd och delvis verklig osäkerhet.

Som mycket annat kommer prepping och survivalism från USA. Rörelsen (eller rörelserna – de är inte samma sak) handlar i sin mildaste form om inte mer än sunt bondförnuft: Ha lite extra mat i skafferiet, varma filtar och några färska batterier till ficklampan, typ. Mina egna förberedelser sträcker sig inte så mycket längre än till att jag råkade köpa några för många konserver äckliga fiskbullar en gång.

På en glidande skala hittar man republikanska gräsrötter, Tea Party-anhängare vidare till 9/11- och Illuminatikonspiratörer, med några portioner separatism och gammaldags främlingsfientlighet inslängt på yttersta kanten. Detta är inte människor som bara förbereder sig, de längtar efter att det gamla dekadenta samhället ska gå under. Under tiden bunkrar de vapen och mat mellan passen hos medborgargardet som patrullerar gränsen mot Mechico. I dag finns det en marknad för privata undergångsbunkrar i USA. Hela samhällen kan överleva i åratal under jord. Det är svårt att skilja fiktion från verklighet. Survivalisterna förevigades för ett par år sedan i en realityserie, väl värd en titt för en inblick i denna speciella värld.

Personligen tror jag att verklig trygghet byggs vare sig i ett underjordiskt utopia eller genom att sitta i en stuga i skogen fylld av konserver. Survivalism kan beskrivas som en osund fascination av något hemskt, och i sina mest extrema former som något rätt obehagligt. Snarare skapas trygghet av familj man kan lita på, vänner och samverkan, där man tar ansvar för sitt kvarter och kringliggande samhälle. Nätverk, inte isolering, är lösningen. Samtidigt är det de större nätverken, co-dependence, som är svagheten. Just-in-time-samhället har rationaliserat bort lager, reserver, redundans och kompetenser. Sverige är i dag mer beroende av andra, och självt sämre rustat för praktiskt taget alla oförutsedda händelser som bryter dessa nätverk än bara för tio år sedan.

Några omständigheter och aktuella händelser gör det därför svårt att avskriva idén om prepping som tokigheter:

– Fram till skiftet 80/90-tal fanns ett allomfattande försvar som delvis byggde på Sveriges förmåga att uthålligt bibehålla civila samhällsfunktioner tack vare beredskapslager av mat, drivmedel, reservdelar och en överdimensionering av underhållsfunktioner för järnvägar, med mera. Själv är jag uppvuxen granngårds till ett kraftverk insprängt i ett urberg som skulle förse oss med el. Det svenska civilförsvaret är nu avskaffat. Tyvärr har vi inte avskaffat kriser. Tänk till exempel scenariot att Göteborgs hamn eller Öresundsbron utsätts för ett terrorhot och vårt import stängs av i en vecka – Islamiska staten tycker säkert Sverige är ett lite mer intressant mål efter att det har kablats ut att vi är med i USA:s ”koalition” mot dem. När hälften av Sveriges livsmedel importeras, och en vanlig matbutik kräver leveranser en gång per dag för att inte gapa tom framstår idén om några extra konserver hemma som rätt rimlig. Jag tror inte det är den explicita anledningen till varför Centerpartiet vill att Sverige ska ha en livsmedelsstrategi. Men i sammanhanget framstår det som en klok idé.

– Sommarens brand i Västmanland blottade allvarliga brister i svensk krisberedskap. Man kan diskutera om Sverige verkligen ska ha brandflyg på hemmaplan när vi väldigt sällan drabbas av skogsbränder av denna storlek. Men att lokalbefolkningen blir hänvisade till Facebook-grupper för hjälp visar på att vi har problem. Parentetiskt kan nämnas att våra vänner i Miljöpartiet – nu i en regering nära dig – motsatte sig Försvarsmaktens inköp av de Blackhawk-helikoptrar som lyfte ut instängda människor ur de härjade områdena. De hade dött annars. Samma parti vill också stänga Västerås flygplats tillsammans med ”flertalet” andra, och banta ytterligare miljarder från den försvarsmakt som är tänkt att fungera i precis denna sortens situationer. Krisberedskapen i Sverige kommer tyvärr att bli sämre.

– En mindre nyhet i SVT:s lokalsändningar som hade kunnat blivit stor var sommarens överfallsregn. Ett reningsverk vid Mälaren, som försörjer ca två miljoner människor med dricksvatten, rann över och ut i sjön. Nu blev inte krisen värre än att man skulle undvika att bada i delar av sjön. Men hur hade det gått om hällregnet hade fortsatt i ett dygn? Mer extremt väder är att vänta i spåren av klimatförändringarna. För ett par år sedan slogs försörjningen ut i Östersund och Skellefteå tack vare parasiten Cryptosporidium – 650 personer behövde sjukhusvård. Uggleviksreservoaren i norra Stockholm, en av länets största på 18 000 kubikmeter går att komma åt för den som vill och har uppsåt. Många vattenledningar i Sverige lades i marken innan Wright-bröderna flög. Vårt dricksvatten är inte så bra som vi tror, och vår försörjning är långt mer sårbar än vad folk vet. Det är allvarligt eftersom vatten är vid sidan om värme det mest fundamentala fysiska behov som finns. Du kan överleva i en vecka eller mer utan mat, men utan vatten dör en människa på något dygn.

Den dagen Sverige drabbas av nästa stora eller lilla kris kommer det kanske vara något helt annat än det vi förväntade oss. Att förbereda sig för alla möjliga undergångsscenarion är välja ett liv som cirkulerar kring det alla borde vilja undvika både i tanke och handling. Avståndet mellan detta och ett sunt bondförnuft är dock långt. På samma sätt som vi har en försäkring för vår bostad finns det klokskap i att ha ett välfyllt skafferi, värmeljus hemma, och några liter vatten extra på flaska. Förhoppningsvis kommer man aldrig behöva använda det. Men om dagen kommer, vad gör du då? Jag kommer sitta och äta mina fiskbullar.

Annonser
One Comment leave one →
  1. oktober 15, 2014 8:58 f m

    Bra artikel!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s