Skip to content

Skivrecension: Juicy J – Stay Trippy

september 4, 2013

tumblr_mr3k4eyG9P1qzb2ewo1_500

20 years in and I still win

Trots att Three 6 Mafia är den enda rapgruppen som har vunnit en Oscar spelade de aldrig i rappens elitserie. När en tredjedel av gruppen i form av Juicy J plötsligt gick solo 2010 fanns inga större förväntningar.

En revansch för en rappare som närmar sig 40 är lika sannolik som ett charttoppande pojkband med ölmagar. Rubba Band Business / Blue Dream & Lean-tejpsen (2010 och 2011) blev därför något en bomb i rapsfären. I över 2 timmar rinner en malström av lika delar aggressiva som roliga ad-libs över bombastiska Lex Luger-beats. Det tog 20 år att förena J:s popsensibilitet med gangsterposerandet.

Efter två år av läckor, turnéer och mer eller mindre nyskapande PR-insatser som en app med de bästa ad-libsen är förväntningarna höga. Stay Trippy är precis lika ignorant som tidigare mixtapes. Du kanske kan säga nej till droger, men Juicy J can’t. Begåvningen för att skriva misogyna dissar är också intakt (”I don’t know shortys name, I just call her last night”). Valfri textrad på Still Trippy skulle antagligen ge svenska twittertyckare skrämselhicka. Ambitionen är alltjämt på sin höjd att smida några nya stripclub anthems, fast denna gång över dyrare beats (Mike Will, Young Chop & Timbaland).

Bland Stay Trippy’s 19 spår finns det en beskärd del av hårda och roliga låtar. Men det är också en mer tillrättalagd och kalkylerat publikfriande skiva. Personligen vägrar jag tro att någon frivilligt spelar in en låt med Wale (på annars utmärkta ”Bounce it”). The Weeknd och Justin Timberlake är fantastiska var för sig, men ingen av dem känns som givna kollaboratörer i Juicy J:s jakt på collegetjejer, adderall och marijuana.

Kevin Gates är bättre på trap, och Roc Marciano är alla gånger mer begåvad på att rimma. Stay Trippy är vulgär, enkelspårig, repetitiv och några spår för lång. Med det sagt, Juicy J har inte glömt receptet. Skivan håller sig till den heliga trenigheten av molly-marijuana-codeine-lyrik, tweet-vänliga refränger och nya unga producenter på beatsen. Det räcker gott för att underhålla mig.

Tre adderalls av fem möjliga.

Bästa spår: Bandz A Make Her Dance

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s