Skip to content

Årets bästa skivor (5 – 1)

december 31, 2012

RocMarciano-Reloaded

5. Roc Marciano – Reloaded

Många har sovit på Roc Marciano. Han spenderade en god del av sin karriär i Flipmode Squad undangömd i skivbolagslimbo. Att han är hungrig visas på Reloaded. Det låter som om Roc har suttit inlåst i ett traphouse på Long Island sedan 90-talet. Vi pratar om en bakåtlutad kille som lågmält flyter över minimalistiska och vagt hotfulla beats. Marciano frammanar bilder av ett kallt och mörkt New York över avskalade och upphackade gitarrer, funk- och pianosamplingar. I sak är det lika mycket hood som något som Gucci Mane eller Waka Flocka lyckats få ur sig, men tänk Fishscale snare än Triple F Life. Reloaded är inte en skiva med stora gester, men däremot en våt dröm för den som läser rappares texter som en annan läser böcker. Reloaded kommer antagligen inte nå en bredare publik, men är du är en hen som får lite darr på rösten när du pratar om gamla Mobb Deep kommer skivan att kännas som en varm bekantskap.

Lyssna på: Tek to a Mack

beach-house-bloom

4. Beach House – Bloom

Beach Houses ”Teen Dream” var en av 2010 års finaste skivor, och toppade antagligen mer än en indiepopares årets bästa-lista (Lyssna på Take Care t ex). Bloom ändrar inte så mycket på ett fungerande koncept. I likhet med Teen Dream är de bärande elementen en orgel och en plockande gitarr som ligger långt fram i mixen. Ljudbilden ger mycket andrum åt Victoria Legrands mörka stämma och bitterljuva texter om förlorad kärlek och ungdom. I sina mer upplyftande stunder påminner det om gamla The Cure, exempelvis i Wild. Men den mest träffande och användbara referensen är nog kanske en jämförelse med den eteriska känsla gamla drömpop-duon Coctau Twins frammande. En av årets starkaste och mest konsekventa uppföljare.

Lyssna på: Myth

tumblr_m61qlxOiGC1qdrz3yo1_500

3. Frank Ocean – Channel ORANGE

Som en större och mer lyxig Nostalgia ULTRA, ett år senare. Det behövs egentligen inte mer än så.

Lyssna på: Pyramids

kendrick-lamar-good-kid-maad-city-1350679355

2. Kendrick Lamar – Good Kid M.A.A.D. City

GKMC är årets mest hajpade rap-album, och mer än en har redan utnämnt det till en genredefinierande klassiker. Ofta brukar recencenter placera den aktuella skivan i ett sammanhang, väldigt mycket g-funk över denna hära… Kendrick Lamar besegrar sådana liknelser, han korsbefruktar inte sin musik med de aktuella trendsounden och är märkbart oinspirerad av både konkurrenter och g-funk-oket alla västkustrappare måste förhålla sig till. Medan mindre artister använder ”skits” för att väva samman en berättelse flyter här ljud, texter, teman, till och med omslaget, in i varandra. Man känner sig som lyssnare nästan lite voueristisk av att höra Kendricks berättelse om resan från Compton till världsscenen. Begreppet äkta är överanvänt inom hip-hop, men det är vad det känns som – äkta gentemot sig själv. Lägg därtill att Kendrick Lamar är en teknisk best som rappare och avslappnat flyter över allt mellan jazziga ”Sing about me” till nostalgiska gangster-eposet ”The Art of Peer Pressure” vidare till neddrogade ”Swimming Pools”. Så.. är Good Kid M.A.A.D. City en klassiker? Vi får väl se.

Lyssna på: Swimming Pools (Drank)

Ah7o9tzCIAAjPIF

1. Burial – Kindred EP

Kindred är det ljudmässiga destilatet av regntunga brittiska gator, gamla knastriga soulskivor, en uppväxt med ambient- och dubstepmusik, piratradio, MDMA, depressioner och 90-talsnostalgiskt houseklubbande. I sina lugnare stunder låter det som soundracket för Blade Runner – producerats trettio år senare. I sina mer drivande delar (Loner) som en sorts post-rave för 10-talet. EP:n är helt instrumentell utöver enstaka samplade meningar förvrängda av lager av effekter (I want you, I need, I belong to you, now) som yttras i andrummen mellan vinylknaster och mullrande upphackade housemelodier. Mer massivt och mörkare än något Burial tidigare har släppt. Årets bästa skiva.

Lyssna på: Ashtray Wasp

 

Som vanligt finns det fler än 15 skivor som, egentligen, skulle kunna ha platsat på listan. Några hedersomnämnanden bör ges bland annat till Smoke DZA och hans två mixtapes ”Rugby Thompson” och ”KONY”, två helgjutna samtida NY-raptejps. Även Shady Blaze och Deniro Farrar’s ”Kill or Be Killed”, en säregen mix av cloud- och gangstarap, och i en annan genre: Svenska Anna von Hausswolffs orkestrala ”Ceremony”.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s