Skip to content

Årets 15 bästa skivor (10 – 6)

december 29, 2012

20120706-CURRENSY_HARRY_FRAUD

10. Curren$y – Cigarette Boats

Curren$y var med även på fjolårets lista med EP:n Covert Coup. Jag skrev då att estitiken nu mera var mer lavalampor, gräs, instagramfilter och moddade amerikanare än den coke rap-grej Curren$y ägnade sig åt när han hängde runt med Lil’ Wayne för några år sedan. Cigarette Boats skiljer sig inte särskilt mycket från Covert Coup vare sig i ljud eller teman. Utvecklingen kan kanske sammanfattas i två nya referenser, Night Rider för en och annan 80-talsaktig synth, och Miami. Titeln är som bekant en referens till de långa cigarrformade muskelbåtarna kända från Miami Vice. I övrigt är det fortfarande målande beskrivningar av takvåningar, att han har hästkrafter nog att köra från snuten, och hur mycket mer the shit Curren$y är jämfört med alla andra. Vi pratar om en begåvad om än enkelspårig rappare. Harry Fraud står för produktionen, men det påminner mycket om Alchemists kärleksfullt bakåtblickande sound från fjolårets EP, vilket lirar bra med de åka nedcabbat och röka gräs-vibbar Curren$y vill frammana.

Lyssna på: Leaving the Dock

Zilla_Zilla_Shit_2-front-large

09.  Zilla – Zilla Shit 2

Jämförelsen mellan Zilla och indie-turned-storbolagsrapparen Stalley faller sig naturlig, inte för att de är samma sorts skrot och korn. Zilla: en hustler från Huntsville med rims på bilen och mycket guld i munnen, Stalley: en everydayman från Ohio i någon rust bucket. Men både Zilla Shit 2 och Stalley’s Savage Journey är nästan i sin helhet producerade av Block Beattaz. Medan Stalley anonyma röst nästan drunknar i trummorna, dominerar Zilla beaten helt med sin kraftiga Alamaba-accent. Som han själv säger över det elaka 8-bitarsbeatet på Why You So Sensitive, ”I rap my ass off”. Det som skiljer ut Zilla från många andra samtida rappare är att man aldrig tänker tanken att någon skivbolagsboss har petat i innehållet, trots att Block Beattaz levererar ett och annat smörigt spår och hela ljudbilden är lyxigt välproducerad. Zilla rör sig också mellan ämnen som pissig relation med pappa, att utnyttja kvinnor för sex och killar som bryter mot gatans kod utan att det upplevs som ett kalkylerat gangsterposerande (se: Wiz Khalifa – inga jämförelser i övrigt). Äkta helt enkelt, och bra. Zilla Shit 2 är årets överraskning.

Lyssna på: Consistency

visions

08. Grimes – Visions

Första gången jag och många andra såg Grimes var nog i den där gif:en. lilla lilahåriga popflickan Grimes kör moshpit i omklädningsrummet tillsammans med halvnakna fotbollsspelare. WTF, som vi säger på Internet. Grimes verksamhetsidé är att sjunger med en falsetthög stämma över tugummipoppiga och enkelspåriga meliodier. Det låter ofta som om Visions är producerad på ett musikinstrument man kan få i en Happy Meal (t.ex. ”Oblivion”). Men det som ger skivan sin charm, och i sista ledet gör den bra är dess oförutsägbarhet. Omslaget ger omedelbara associationer till någon gammal Hardcore 12:a, men innehållsmässigt samsas billig elektropop (”Vovels”) ömsom med Alicia Keys filtrerad genom hipsterfilter (”Skin”), till spår som skulle platsa på en samlingsskiva från Warp Records (”Be A Body”). Visions är något av motsatsen till kollegorna i The XX’s lågmälda Coexist-platta. Vi pratar om en sorts maximalistiskt angreppssätt som sätter heder i att ignorera lyssnarens fördomsfullhet. Kort sagt ett av årets finaste exempel på vad en barndom hängandes på Napster och MySpace kan göra för inspiration.

Lyssna på: Skin

coexist

07. The XX – Coexist

Ursprunget till The XX:s visk-sjungande lär tydligen vara att de repade hemma i pojk/flickrummet och var tvugna att hålla nere volymen. Duons växlande av verser över minimalistiska melodier var exceptionellt lyckat på den självbetitlade skivan härom året. ”XX” var en av få Pitchfork-hyper som helt enkelt inte kändes daterad några månader senare. Coexist kan bäst beskrivas som öde och opererar efter devisen less is more, än mer så än på föregångaren. Men minimalismen blir aldrig självutplånande, istället väger varje ord och melodi tyngre. Mellan tomrumen, närmast avsaknad av musik, spelar Oliver Sims raspiga röst av Romy Madley Crofts ljusare stämma, ibland över en lugn housemelodi (Reunion, Swept Away), ibland över dova trummor och glesa gitarrer (Missing). Som DN träffande skrev i sin recension: avskalat utan att bli kalt, vackert men aldrig sött.

Lyssna på: Reunion

rick-ross-rich-forever

06. Rick Ross – Rich Forever

På Rich Forever är den lite lekfulla känslan som förmedlades på första skivan Port of Miami (”Boss”, ”Push It”) borta. Det fanns redan då gott om referenser till Scarface och stora villor i Miami, men man fick aldrig känslan av att matglada Ross ville rånmörda lyssnaren. Rick Ross post-B.M.F.-beatet 2008 går all in för att vara hood. Även fast Lex Luger bara har producerat ett spår på Rich Forever är hans fingeravtryck över hela skivan. Rich Forever pendlar både ljudmässigt och tematiskt mellan genuint elaka spår (”MMG Untouchable”), till mer gladlynta triumfspår om den rika livsstilen (”Keys To The Crib”). Men hela tiden finns det en mörk revanschistisk underton. Det är tydligen ensamt på toppen. Den överanalyserande rapnörden funderar givetivs kring anledningen – Ross’ karriär har ju i all väsentlighet gått mycket bra sedan debuten. Antagligen upptäckte han att B.M.F.-soundet gav ringar på vattnet. Och det är ju gangster att utnyttja alla chanser man kan ta (det är därför SIBA-Dogge är Sveriges mesta gangster). Så, Rick Ross är en hustler av stora mått – men det inte en reflektion av hans förflutna utan snarare ett medvetet poserande. Därför går det inte komma runt den obehagliga känsla av att det hela är en sorts voyerism när han spelar in street videos i New Orleans Third Ward med crack fiends och tonårsmammor. Det hela skapar en mörk underton som är en helt annan än den som var tänkt. Med detta sagt är Rich Forever fortfarande en bra skiva – pengar kan visserligen inte köpa moral, men däremot fina gästverser och stjärnproducenter.

Lyssna på: Triple Beam Dreams (ft. Nas)

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s