Skip to content

Palestina förtjänar en bättre svensk opposition

november 28, 2012

Som så många gånger tidigare blåste moderaterna i allianspipan, och Centern svarade lydigt med att vända politik efter vinden.

Den frustande indignationen. Var det ett skrik jag hörde hela vägen från Söder till Ledamotshuset i dag? Så, vad har hänt? Miljöpartiet är putta på att Centerpartiet inte röstade för ett tillkännagivande i riksdagen om att erkänna Palestina som stat, trots att vi har sagt att att Sverige borde göra just detta. Sveket!

Eller? Låt oss först reda ut vad ett tillkännagivande är och hur Sveriges regeringsform ser ut. Ett tillkännagivande är ett brev där riksdagen skriver till regeringen och säger ”så här tycker vi, vad tycker ni? Vi vill att ni svarar inom ett år /mvh riksdagen”.

Centerpartiet ”svek” handlar alltså om att vi – som sitter i regeringen – inte skriver under ett brev som går till… regeringen. Men varför inte ändå? Det är en berättigad fråga (well, egentligen inte, men vi kan låtsas för argumentets skull). Man kan ju tänka sig att ett tillkännagivande är en symboliskt viktig handling som ser till att få upp en fråga på dagordningen och i medias ljus.

Som ingen kan ha missat har Israel och Hamas utkämpat ett mindre krig härom veckan – jag skulle beskriva det som i medias ljus. Men än viktigare, enligt den svenska regeringsformen är erkännandet av stater en exklusiv angelägenhet för regeringen. Och regeringen vet vad vi tycker, för vi sitter i den. Vi meddelade dessutom våra Alliansvänner vad vi tyckte den 15 januari 2012 på DN Debatt. Om regeringen tycker si nu, och inte byter position under året, då blir svaret ”vi tycker fortfarande så”. Kort sagt, tillkännagivandet påverkar inte politikens innehåll.

Allt detta vet Bodil Ceballos, utrikespolitisk talesperson för Miljöpartiet. Eller man får i varje fall hoppas att hon är bekant med regeringsformen, en av våra grundlagar. Detta väljer hon däremot att bortse ifrån i den artikel som citatet ovan kommer ifrån. Ett alternativt sätt att agera, om man hade ambition att påverka i sak, det hade varit att försöka övertyga de andra Allianspartierna som inte tycker som Centerpartiet, Folkpartiet eller Miljöpartiet.

Då hade kanske regeringen haft lättare att komma överens och Bodil hade nöjt kunnat släcka ljuset i riksdagsrummet, förhoppningsvis i närtid, efter en hård dags arbete och vara nöjd med att hon har bidragit om än så lite till fred i Mellanöstern. Men nej.. whats the fun in that.

Ibland blir man lite trött.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s