Skip to content

Varför jag blev borgerlig

november 23, 2011

Även innan jag blev politiskt medveten var jag allergisk mot människor som ville bestämma över mig. Min utgångspunkt var instinktivt att jag borde få göra vad jag vill så länge jag inte skadar någon annan. Först många år senare när jag började studera upptäckte jag att detta var en av liberalismens kärnvärden, så som de formulerades av J.S. Mill.

Denna sorts tankar finns ju även i delar av den frihetliga vänstern. Och det var jag länge, frihetlig och vänster. Men för drygt tio år sedan gick jag ur gymnasiet och började arbeta.

Jag hankade mig runt som timvikarie i grundskolan och förskolan under två år. Jag sökte andra jobb men fick inga, vem vill anställa någon direkt ur gymnasiet? Ena dagen ringde någon av mina otaliga arbetsgivare, andra dagar inte. Genomsnittslönen per månad låg kring 5000 kronor. Jag lärde mig att baka eget bröd under den perioden.

Jag ville jobba istället för att gå på bidrag, men jag var så fattig att jag på vinst och förlust kontaktade A-kassan och socialtjänsten och hörde mig för om det kanske gick att få ta del av Sveriges beryktade välfärdssystem. Det gick inte. Men jag lärde mig däremot att jag, som gick upp varje morgon, arbetade – eller försökte arbeta – och betalade skatt fick mindre i plånboken varje månad än de som tog bidrag.

Då lärde jag mig något om hur det offentliga värderar arbete och hur det svenska skattesystemet fungerar.

Min mamma jobbade, och jobbar fortfarande, som grundskolelärare. Det var inte heller att glida runt på en räkmacka, särskilt efter kommunaliseringen och neddragningarna i skolan i spåren av 90-talskrisen. Långa timmar, stora klasser, lite resurser. Men ändå en skaplig tillvaro som kanske kan beskrivas som lägre medelklass.

I hennes kvarter fanns det dock de som verkade ha det ganska mycket bättre, utan att jobba. Det var långpromenader, skrotande runt i trädgården, och Thailandsresor hit och dit. De gick på bidrag. Efter ett tag lärde jag mig att de helt sonika lyckades fuska till sig dessa. Ingen reagerade, allra minst statsmakterna.

Då lärde jag mig något om välfärden i Sverige.

Till slut tog jag tag i mitt liv, flyttade till Uppsala och började studera. Där lärde jag mig de teoretiska grunderna till varför vänstern hade fel om ekonomiska frågor. Jag blev frihetlig. Efter något år läste vi 2006 i kalendern, jag började engagera mig för att förändra Sverige – och på den vägen är det.

Annonser
One Comment leave one →
  1. Eva Sundevall permalink
    december 26, 2011 5:36 e m

    Mycket bra skrivet Oscar! Lite perspektiv på tillvaron………………

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s