Skip to content

I allmänintressets tjänst?

oktober 23, 2011

Under helgen har det kommit en del reaktioner på moderaternas tal om att de är uttolkare av ”allmänintresset”. Omdaningen från det gamla högerpartiet till ett – eventuellt – statsbärande mittenparti är nästan vacker att se. Så enkelt, så uppenbart, men ändå så svår att genomföra. M:s försök att knyta begreppet ”allmänintresset” till sig är den logiska slutstationen på resan där de tidigare stoppen varit ”nya” och ”enda” arbetarpartiet.

Om de kan, till synes, ringa in vad som uppfattas vara i allmänt intresse definierar de också lösningarna på problemen. Därmed kan de också knycka problemformuleringsprivilegiet. Det är den sista kommandohöjden. Höjda miljöambitioner istället för ett femte, sjätte, och sjunde jobbskatteavdrag? Nej, du representerar ett särintresse.. kostar gör det också!

M-speaket om allmänintresse är egentligen inget nytt i sak. Skillnaden är att man nu klär det i just de orden. Inom den moderata partikulturen har man länge pratat om särintressen, med udden riktad mot LO och andra vänsteranknutna organisationer. Det har givetvis klingat falskt i motståndarnas öron när man har haft egna starka kopplingar till Svenskt näringsliv – som verkar lösas upp. (För egen del menar jag visserligen att goda näringslivsvillkor inte är ett särintresse, men det är en annan fråga).

I första hand representerar ett parti per definition sina väljare. I så måtto är alla partier särintressen för sin väljargrupp, åtminstone innan de är över femtio procentstrecket. Som Urban Bäckström lakoniskt påpekar, med en moderat utblick är de själva ett särintresse vars enda mål är att vinna nästa val. Och så är det i en mening: Det finns inget parti som skulle välja att driva en valrörelse för ett påstått allmänintresse om de skulle förlora på det, istället för att ringa in och driva en viss samhällsgrupps frågor som skulle garantera en seger.

Pratet om allmänintresse klingar också falskt om man beaktar att Sverige har starka drag av korporativism. Vår politiska kultur är byggd kring tanken att intresseorganisationer , särintressen – allt från den lokala syjuntan till näringslivet – aggregerar och samlar upp sina medlemmars åsikter och samhällsströmningar. Det hela trattas in i det politiska systemet, ofta via dessa intresseorganisationer som har nära band till olika politiska rörelser. Allt förhandlas sedan fram centralt med ge och ta från alla parter till dess ett härligt samförstånd är uppnått.

Skolboksexemplet är svensk arbetsmarknad där Svenskt Näringsliv förhandlar centralt med sina fackliga motparter över huvudet på miljoner människor. Hade Moderaterna haft en uppriktig vilja att representera ”allmänintresset” hade denna ordning varit det första som hade rivits upp: Lokala avtal och lagstiftning, istället för denna särintressiga saltsjöbadsanda..

Sen det här med partibidrag. Hur och på vilket sätt partier får sina inkomster borde vara upp till dem själva enligt mig. Men för ett parti som säger sig vilja och kunna representera ett allmänintresse skulle det vara klädsamt om man stod upp för en lagstiftning för partier att redovisa sina finansiärer öppet. Krösus sork i sitt kråkslott ute i Danderyd – sannolikt moderat – kanske har helt andra hjärtefrågor än sjukförsäkringar och fungerande infrastruktur. Men nej, så blev det inte.

Med detta sagt om nymoderat PR-speak ser inte allt mörkt ut i Örebro. Lyssna till exempel på Reinfeldt öppningsanförande – jag tycker ändå att han ringar in några angelägna samhällsfrågor.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s