Skip to content

#drygate

april 25, 2011

Nej, jag tycker inte heller Juholts samtal med sin ”kulbo” om hur dyr drajan var i Istanbul är förstasidesstoff. Men Blogge skriver både träffande och underhållande elakt:

I Sverige betalar väl Tjuvholt knappast själv för drickat, utan får det serverat av diverse lobbyorganisationer samt av Partiet i den räkmacka politiker tenderar att surfa runt på, på behörigt avstånd från verkligheten. Således får han här och nu för första gången uppleva en svag nyans av det förtryck och det ok Medelsvensson lider av under socialdemokratiska punktskatter på (bland annat) alkohol, skatter som omöjliggör en kontinental och avslappnad stämning över en öl eller ett glas vin i Sverige i större utsträckning.

Han berör faktiskt något här. Dels det uppenbara, att en riksdagsman sedan 16 år, och som nu sosseledare med över hundra lakan i månaden antagligen har lite kontakt med de triviala bekymmer vanliga människor har: Typ att alkoholen är för dyr.

Men Juholts ohöljda mänskliga klagande visar just det, att mannen i fråga är en människa. Och detta är vad som sägs efterfrågas, politiker som är och beter sig som människor. Det finns ett schizofrent förhållande i väljarkåren : Å ena sidan vill man ha Juholt-typer, å andra sidan drabbas politiker som beter sig som Gemene Man av negativa löp när de i all harmlöshet visar sin mänsklighet.

Någon som minns när alla nyutnämnda ministrar i höstas fick öppet redogöra för varje liten personlig fadäs i media? Erik Ullenhag tog två bloss cannabis för tjugo år sedan, och min före detta medarbetare, Catharina Elmsäter-Svärd fick någon fortkörningsböter en gång i tiden tror jag. Vem vill bli politiker med den granskningen? Och än värre, hur många briljanta, egensinniga, politiskt inkorrekta människor blir aldrig påtänkta för avancemang i partierna eftersom dom är för mänskliga?

Inga jämförelser med ovan nämnda, men som offentlig person har jag själv fundera över det. Ni ser min twitter på höger sida av bloggen: Det är jag, med alla mina ocensurerade (nåja..) brister. Ofta privat, men samtidigt väldigt offentligt.

Om dagen kommer då jag inte kan vara jag på grund av politiken, det är dagen jag börjar överväga om det är värt mitt engagemang. Och jag vet att jag är långt ifrån den enda ideellt engagerade lokalpolitikern som tänker precis så.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s