Skip to content

Harlequinlitteratur

april 15, 2011

Aaron Lund på UNT:s ledarsida skrev en elak men retoriskt skicklig ledare om Annie Johansson härom dagen. I sina försök att se vad som utgör beståndsdelarna i Johanssons ”Värnamoliberalism” finner han att de tre böcker som rekommenderas av Annie alla är utgivna på Timbro. Dels Norbergs ”Till världskapitalismens försvar”, Nozicks ”Anarki, stat och utopi”, samt Ayn Rands ”Atlas Shrugged”.

Jag är samtida med Annie. Födda samma år, och vi båda har varit aktiva i CUF parallellt på olika nivåer. Skulle jag placera henne i ett ideologiskt fack skulle det kort och gott heta ‘liberal’. Det är där hon placerar sig själv också.

Om UNT:s nålstick mot Centerpartiet (t.ex. när de jämförde Stefan Hanna med en diktator) är ett uttryck för missunnsamhet mot att Det Liberala Partiet under senare år har fått ett konkurrerande parti låter jag vara helt osagt. Jag känner inte Lund, och han ger ju sleven också åt FP också när de slirar.

Lund träffar i varje fall the sweet spot i sitt lustmord på Ayn Rand. Jag fick Rands ”skönlitterära” verk i present för många år sedan, och har funderat på att skriva en recension ända sedan dess. Men det är nog omöjligt att sammanfatta mina intryck av 1200 sidor Rand i en bloggpost. Andra har gjort det så mycket mer elegant:

There are two novels that can change a bookish fourteen-year old’s life: The Lord of the Rings and Atlas Shrugged. One is a childish fantasy that often engenders a lifelong obsession with its unbelievable heroes, leading to an emotionally stunted, socially crippled adulthood, unable to deal with the real world. The other, of course, involves orcs.

Ouch! Som Lund skriver är det orättvist mot både skönlitteraturen och filosofin att beskriva Rands verk med dessa adjektiv. Har du inte läst Ayn Rand? Då kan jag bespara dig besväret genom att beskriva vad böckerna är: Harlequinlitteratur med extremistiska politiska plattityder slängda i ansiktet på läsaren. Om du vill ha böcker av samma litterära kvalité rekommenderar jag 59-kronorshyllan närmast kassan på ICA.

Världen är inte svart-vit, och politik är en dans på slak lina där olika värden hela tiden måste vägas mot varandra. Men i Rands värld finns det enbart de goda, kreativa, intelligenta övermänniskorna och kollektivistiskt sinnade despoter. Passande nog ofta med ‘lämpliga’ fysiska attribut: Små, fula och svartmuskiga.

Man måste söka sig till barnböcker eller fantasylitteratur för att hitta samma nyanslöshet. Tolkien lyckas skriva en spännande berättelse i kraft av sin skickliga penna och den vackra, detaljrika värld han målar upp. Rands 50-talsdoftande miljöer är inte mer än tomma kulisser för Rand att resa bakom sina endimensionella figurer.

Denna endimensionella och svart-vita värld blir därför provocerande ointressant som litteratur eftersom den inte problematiserar eller reflekterar över hur världen faktiskt ter sig. Stor litteratur berättar något om världen, handlar ofta om svåra avväganden, har karaktärer som utvecklas och visar, i brist på bättre ord, hur komplext och svårt allt är. I Rands böcker består karaktärsutveckling på sin höjd av att hjältefiguren kastar av sig det kollektivistiska oket (oj, förvånande!).

Det bestående intrycket efter att ha läst Rand är därför att storyns enda syfte är att sälja Rands hemmasnickrade filosofi, ”objektivismen”. Dessutom känner man sig som en idiot. Eller snarare, som att man blir behandlad som en idiot. Rand håller läsaren i handen hela vägen. Det finns inget som helst möjlighet att sympatisera med någon annan än hjältefiguren. Därmed finns det heller inget utrymme att på egen hand komma fram till att objektivismen är en reko filosofi (vilket den visserligen inte är).

Nåväl. Som Lund också skriver, det är faktiskt tillåtet att ha dålig smak i litteratur. Att Johansson, eller för den delen Hanna, gillar Rand är ingenting jag håller emot dem.

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. april 15, 2011 5:40 e m

    Oscar, jag läser för känslokarusellen. Jag vill bli upprörd, skitglad, asledsen osv., det underlättar att det inte är jättenyanserat då 😛

  2. april 15, 2011 7:24 e m

    Det har du en poäng i. Och jag ska egentligen inte säga något, jag älskar skräplitteratur. Men jag vill ha den fri från krystade politiska ställningstaganden.

Trackbacks

  1. Mer om Rand « Vår man i Uppsala

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s